Långfärdsskridsko på Åland
Klimatet på Åland gör att det många vintrar finns snöfria isar. Här finns inte bara isarna utan också duktiga guider som kan visa vägen. Guiderna kan dessutom ge kurser och ordna allt från matsäck till utrustning.
Ålands Idrottscenter ligger i Godby, mitt på Åland och på lagom avstånd från de flesta isar. Här kan du bo samt hyra skridskoutrustning. På Ålands Idrottscenter kan du äta, sova, simma, styrketräna, spela tennis och bada bastu.
Läs nedan i artikeln om säkerhet, turförslag och olika typer av isar.
Åland med sina insjöar, smala vikar och öppna vidder är som gjort för långfärdsskridsko. Redan i november börjar de allra ivrigaste åka på sötvattensjöarna. När sedan isarna börja lägga runt Ålands kuster öppnas nya landskap. Först åker du på de inre havsvikarna och om de blir igensnöade kan du efterhand söka dig längre ut mot havet. Fina vintrar kan du till och med åka på vida havsvidder.
Det har hänt några gånger att skridskoåkare tagit sig hela vägen till Finlands fastland. Så vitt vi vet har det bara hänt en enda gång att åkare har tagit sig hela vägen från Sverige till Åland. Det skedde på 1950-talet.
Turförslag för långfärdsskridsko
Säkra nybörjarisar eller vågade turer på kanten till öppet hav? I slutet av november brukar isarna på grunda insjöar på fasta Åland vara så starka att de ivrigaste långfärdsskridskoåkarna kan ge sig ut på säsongens premiärtur.
Från insjöar till havsbandet
På Åland är förhållanden för långfärdsskridskoåkning goda under en normal vinter och åkningen brukar utvecklas enligt samma mönster under säsongen.
Först åker man på grunda insjöar på fasta Åland, till exempel Bjärströms träsk som ligger nära vägen i Finström. Det behövs bara några vindstilla nätter med minusgrader och klart väder för att vissa sjöar skall bli åkbara. Efter att isen lagt sig på insjöarna är turen kommen till de innersta havsvikarna, till exempel Vandöfjärden som också ligger nära vägen i Finström och som därmed är lätt att nå.
När isarna sedan vuxit till sig brukar åkarna testa andra havsvikar som är bredare och djupare, bland dem Svartsmarafjärden och Ivarskärsfjärden. Sedan söker vi oss längre ut efterhand som isarna lägger sig. I februari och mars kan vi ha underbara isar på nordöstra Åland, till exempel på Simskälafjärden, säger Mikael Wennström, en av entusiasterna på Åland. I regel är det bättre förhållanden på norra Åland än på södra när man kommer längre ut mot havet.
Läs mer om isar, väder mm i Facebook – gruppen långfärdsskridskoåkning på Åland.
En kulturtur
Mikael har ett tips för en trevlig kulturrunda på skridskor: Börja vid Kastelholms slott i Sund och åk via Lumparn till Bomarsunds fästningsområde, det tar mellan två och tre timmar. Den som vill kan sedan fortsätta norrut mot Tengsödavik i Saltvik.
Bra skridskoisar är ingenting man kan få på beställning. Det är naturen som bestämmer och en bra is i dag kan var en dålig i morgon.
– Därför gäller det att gripa chansen och åka när det går, säger Mikael Wennström.
Åland som skridskoland har sina fördelar. Det finns områden i skärgården som är glest bebyggda och som är ”befriade” från uppbrutna rännor. Men det är sällan långt till civilisationen och till vägar där taxi kan komma och hämta. Därmed kan man variera rundturer med åkturer från en ort till en annan.
Säkerhet vid långfärdsskridskoturen
Isar är farliga men ack så härliga. Rätt förberedd kan du njuta. Reglerna är enkla:
• Åk alltid med sällskap
• Rätt utrustning: Alltid isdubbar när du rör dig på isen. Alla som åker på tur måste ha ryggsäck med grenrem där du har ombyte packat i vattentäta påsar. Är ni färre än 4 personer ska alla i gruppen ha räddningslina och ispik. Bra att ha är mobiltelefon, ficklampa, hjälm, armbågsskydd och knäskydd.
• Rätt kunskap: Minst en erfaren person i varje grupp. Kontrollera väderprognosen innan du ger dig ut, ta med karta.
Plurring - så tar du dig upp
Dina kamrater stannar på säker is och förbereder räddningslinor om det behövs.
1. Jag har inte bråttom, jag klarar av att ligga här flytande på min ryggsäck minst 10 minuter. Jag andas lugnt och fryser inte nämnvärt. Jag ska hålla mig så stilla jag kan och t.ex. inte trampa vatten.
2. Nu vänder jag mig sakta åt rätt håll, åt det håll jag kom ifrån. Där finns bärig is och där finns mina kamrater. Jag skall förhindra att benen flyter upp under iskanten framför mig.
3-5. Jag tittar efter pik och hjälpstav och lägger upp dem åtkomliga på isen framför mig. Kanske kamraterna frågar om jag vill ha en livlina eller om jag vill ta upp mig själv med mina isdubbar. Jag försöker den senare metoden för den ger nyttig övning och självkänsla. Lossa dubbarna och slå i dem med några kraftiga slag tills du hittar bärig is, sparka upp benen horisontellt med vattenytan. Med ispiken eller staven kan du förstärka iskanten genom att lägga den tvärs över isen framför dig. Sedan drar du dig med dubbarna framåt upp på isen och tar nya tag vartefter.
6. Det är viktigt att du drar dig långt in på bärig is innan du reser dig upp, annars kan det bli ett nytt litet dopp. Väl uppe letar jag tillsammans med en kompis upp ett vindskydd där vi tillsammans hjälps åt att byta kläder, som jag förvarat i en tät påse i ryggsäcken. Samtidigt passar övriga i gruppen på och tar en varm kopp kaffe.
