Kobba Klintar - Den åländska frihetsgudinnan

Utforskar du Ålands skärgård i egen båt lönar det sig att ta i land på Kobba Klintar. Inloppet är markerat med linjetavlor och på ön finns en fin hamn

Också de som inte har tillgång till en egen båt kan besöka Kobba Klintar. Det finns en turbåt från Västra hamnen nära segelfartyget Pommern i Mariehamn till Kobba Klintar sommartid från ca midsommar till mitten av augusti.

Övriga tider enligt önskemål. Se närmare information om båtutflykter till Kobba Klintar. Därtill finns det fler sjötaxi med transporter enligt överenskommelse.

5

10 minuter från Mariehamn

– Kobbarna är så nära till hands från Mariehamn. Du far ut dit på tio minuter och så har du öppna havet på andra sidan. Det är en mystik i allt det där. Min pärla på Kobba Klintar, det är klockan sex på morgonen när havet är spegelblankt. Då kan jag simma runt ön. Och sedan bara sitta och titta på det spegelblanka havet, säger Birgitta Ström, Kobba Klintars vänner.

Kaféet på Kobbarna öppnar för säsongen redan på midsommaraftonen. Under högsäsongen serveras kaffe, bullar, smörgåsar, öl och vin tisdag till söndag. Dessutom är det alltid öppet när flaggan är hissad.

– Att driva kaféet är ju ideellt arbete. Från början skulle man transportera från båtplatsen upp till huset längs med berget, allt vatten och allt annat. Vi hade inga skottkärror eller någonting. Det blev ju mycket enklare när det så småningom fanns vägar och el från elverk.

Åländska frihetsgudinnan

Ålänningarna är ganska stolta över Kobba Klintar och visar gärna upp det för vänner och bekanta. Särskilt de som har sjömän i släkten.

– Det är ju den åländska frihetsgudinnan det här för sjömännen. När dom kom hem och såg den för första gången på kanske ett år så grät dom och när dom for och såg kobbarna försvinna bakom sig så grät dom. Många sjömän har suttit här och berättat. Gamla herremän har suttit och gråtit. När dom var sjömän förr i världen och for ut kunde dom aldrig ana att de i framtiden skulle sitta här på Kobba Klintar och dricka ett glas vin.

5

Lotsstationens jättelika mistlur, som ser ut som en tre våningar hög trumpet. Motorn som pumpar upp trycket i den, en gammal kultändare, fungerar fortfarande. Den brukar köras igång en gång per dag under högsäsongen, ofta klockan tretton då det är mest folk på ön. Ljudet är öronbedövande.

– När det var Tall Ship Race på Åland sist, så såg vi vid sjutiden på morgonen ett stort segelfartyg på håll. Det var ett danskt skepp. Så jag sa till min man att han skulle sätta på mistluren. Sjömännen var väl inte så glada för alla blev uppjagade på däck för att stå i honnör när de passerade kobbarna. Men för oss, det är sådant där som ingen glömmer som var med.

I maskinrummet böjd över motorn står en docka med en oljekanna i handen. Den är gjord av konstnären Juha Pykäläinen och föreställer Ralph när han smörjer motorn. Folk blir lite rädda när de tittar in genom fönstret till maskinrummet. När maskinen är igång så rör sig gubben.

– Det var en äldre dam som jag stod och höll i lite, trappan är brant och så. Hon var jätteintresserad, hennes man hade arbetat på sjön. När vi pratade gick hennes väninna ner till maskinrummet där gubben står. Och hon pratade och pratade. Hon såg säkert jättedåligt. Så kom hon till sin väninna och sa; Oh, vilken surer fan han där är. Han pratar inte med mig.

5

Båken

För några år sedan återuppbyggdes båken på Kobba Klintar. Båken är ett sjömärke i form av ett stort pyramidformat torn. Originalet från 1862−1863 revs under 1950-talet. Den nya båken står på samma plats, har samma färg, vitmålad, och är lika stor som den ursprungliga båken. Den är faktiskt så stor att vi har kunnat utnyttja insidan av den som en konferenslokal. Den har till och med fått ett panoramafönster ut mot havet. Byggnaden rymmer 60 sittande och 140 minglande gäster och bjuder på en fantastisk utsikt genom panoramafönstret när färjorna passerar utanför.

Man kan till exempel hyra båken för arbetsmöten, dop, gudstjänster, bröllop och konserter. På somrarna kan man ibland lyssna till kammarmusik där. 

– Vissa företag som förlagt sina arbetsmöten här har bett oss boka in dom nästa år igen direkt efter mötet.

Besökarna på Kobba Klintar är ofta intresserade av lotsarnas liv. De frågar om hur förhållandena för lotsar och sjömän var på den tiden. Det är svårt att föreställa sig vilken utsatt plats Kobba Klintar är och hur skrämmande havet kan te sig under höst och vinter. Samma hav som under sommaren stilla kluckar vid bryggan.

– Ett besök som jag aldrig glömmer är en äldre kvinna som var med om att ta emot de överlevande pojkarna från det tremastade segelfartyget Plus när det förliste 1933. Hennes man var lots på Kobba Klintar medan hon var på ön intill som heter Korsö. Den här Lucianatten dog tolv av besättningsmännen på Plus bara några sjömil från hemmet och hundra meter från Korsö efter tretton månader till sjöss. Bara fyra överlevde. Det var nog så att man kommer ihåg hennes berättelse och inlevelse. Det var väldigt gripande. Hon grät och berättade och skrattade om vart annat för att hon tyckte det var så rart att åtminstone pojkarna hade klarat sig.

Berättad av Birgitta Ström, Kobba Klintars Vänner.

5